|
[89:1]
وَالْفَجْرِ
[89:1]
VID gryningsljuset
|
[89:2]
وَلَيَالٍ عَشْرٍ
[89:2]
och vid de tio nätterna!
|
[89:3]
وَالشَّفْعِ وَالْوَتْرِ
[89:3]
Vid det jämna talet och det udda!
|
[89:4]
وَاللَّيْلِ إِذَا يَسْرِ
[89:4]
Vid natten, när den viker!
|
[89:5]
هَلْ فِي ذَلِكَ قَسَمٌ لِّذِي حِجْرٍ
[89:5]
Räcker inte denna försäkran för [att övertyga] den som är begåvad med insikt och förstånd?
|
[89:6]
أَلَمْ تَرَ كَيْفَ فَعَلَ رَبُّكَ بِعَادٍ
[89:6]
HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot [stammen] Aad?
|
[89:7]
إِرَمَ ذَاتِ الْعِمَادِ
[89:7]
Och mot Iram, [de tusen] pelarnas [stad],
|
[89:8]
الَّتِي لَمْ يُخْلَقْ مِثْلُهَا فِي الْبِلَادِ
[89:8]
vars like aldrig har återskapats på jorden
|
[89:9]
وَثَمُودَ الَّذِينَ جَابُوا الصَّخْرَ بِالْوَادِ
[89:9]
Och mot thamudenerna, som högg ut [sina bostäder] i dalens klippväggar
|
[89:10]
وَفِرْعَوْنَ ذِي الْأَوْتَادِ
[89:10]
Och mot [de oräkneliga] tältmasternas Farao?
|
[89:11]
الَّذِينَ طَغَوْا فِي الْبِلَادِ
[89:11]
[Alla] gick de för långt i sitt trots på jorden,
|
[89:12]
فَأَكْثَرُوا فِيهَا الْفَسَادَ
[89:12]
och de störde ordningen och spred överallt sedefördärv,
|
[89:13]
فَصَبَّ عَلَيْهِمْ رَبُّكَ سَوْطَ عَذَابٍ
[89:13]
och därför lät din Herre straffets piska vina över dem.
|
[89:14]
إِنَّ رَبَّكَ لَبِالْمِرْصَادِ
[89:14]
Din Herre förtröttas sannerligen [inte] i Sin vaksamhet!
|
[89:15]
فَأَمَّا الْإِنسَانُ إِذَا مَا ابْتَلَاهُ رَبُّهُ فَأَكْرَمَهُ وَنَعَّمَهُ فَيَقُولُ رَبِّي أَكْرَمَنِ
[89:15]
MEN vad människan beträffar säger hon, var gång hennes Herre för att pröva henne låter henne nå ära och välstånd: "Min Herre har hedrat mig [på grund av mina förtjänster]."
|