|
[89:16]
وَأَمَّا إِذَا مَا ابْتَلَاهُ فَقَدَرَ عَلَيْهِ رِزْقَهُ فَيَقُولُ رَبِّي أَهَانَنِ
[89:16]
Men då Han prövar henne genom att ge henne knappare utkomst, säger hon: "Min Herre skämmer ut mig."
|
[89:17]
كَلَّا بَل لَّا تُكْرِمُونَ الْيَتِيمَ
[89:17]
Nej, men [se på er själva]! Mot de faderlösa visar ni ingen givmildhet,
|
[89:18]
وَلَا تَحَاضُّونَ عَلَى طَعَامِ الْمِسْكِينِ
[89:18]
och ni uppmanar inte varandra att ge den nödställde att äta,
|
[89:19]
وَتَأْكُلُونَ التُّرَاثَ أَكْلًا لَّمًّا
[89:19]
och ni slukar [andras] arv med glupande aptit.
|
[89:20]
وَتُحِبُّونَ الْمَالَ حُبًّا جَمًّا
[89:20]
Och er kärlek till pengar känner inga gränser!
|
[89:21]
كَلَّا إِذَا دُكَّتِ الْأَرْضُ دَكًّا دَكًّا
[89:21]
Nej [tag er i akt]! När jordskorpan smulas sönder i stöt efter stöt,
|
[89:22]
وَجَاء رَبُّكَ وَالْمَلَكُ صَفًّا صَفًّا
[89:22]
och din Herre visar sig med änglarna i slutna led,
|
[89:23]
وَجِيءَ يَوْمَئِذٍ بِجَهَنَّمَ يَوْمَئِذٍ يَتَذَكَّرُ الْإِنسَانُ وَأَنَّى لَهُ الذِّكْرَى
[89:23]
och helvetet görs [synligt], den Dagen skall människan minnas [Våra varningar] - men vad hjälper det henne då att hon minns
|
[89:24]
يَقُولُ يَا لَيْتَنِي قَدَّمْتُ لِحَيَاتِي
[89:24]
[Då] kommer hon att säga: "Om jag ändå hade tänkt på [att med goda handlingar] förbereda mig för mitt liv [i evigheten]!"
|
[89:25]
فَيَوْمَئِذٍ لَّا يُعَذِّبُ عَذَابَهُ أَحَدٌ
[89:25]
Ingen straffar så hårt som Han den Dagen skall straffa,
|
[89:26]
وَلَا يُوثِقُ وَثَاقَهُ أَحَدٌ
[89:26]
och ingen kan fängsla med sådana bojor som Han.
|
[89:27]
يَا أَيَّتُهَا النَّفْسُ الْمُطْمَئِنَّةُ
[89:27]
[Då säger Gud till den rättfärdige:] "Du själ, som har kommit till ro!
|
[89:28]
ارْجِعِي إِلَى رَبِّكِ رَاضِيَةً مَّرْضِيَّةً
[89:28]
Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag!
|
[89:29]
فَادْخُلِي فِي عِبَادِي
[89:29]
Stig in med skaran av Mina tjänare!
|
[89:30]
وَادْخُلِي جَنَّتِي
[89:30]
Stig in i Mitt paradis!"
|