An-Nadjm (Stjärnan)

[53:46] av en droppe utgjuten säd,

[53:47] och att Han skall låta det nya livet träda fram;

[53:48] och att det är Han som gör [människan] rik och [Han som] förmår [henne] att nöja sig med det hon har;

[53:49] och att det är Han som är Hundstjärnans Herre;

[53:50] och att Han lät det forna Aad gå under

[53:51] liksom stammen Thamud - [de förintades] till sista man -

[53:52] och före dem Noas folk - de var de syndigaste och mest hårdnackade [av alla] -

[53:53] och de [städer] som Han kastade över ända

[53:54] och täckte dem med det som täckte [dem].

[53:55] Vilken av din Herres välgärningar vill du [människa] sätta i fråga?

[53:56] DENNE [Profet] är en varnare liksom de som varnade i gångna tider.

[53:57] [Stunden] som närmar sig kommer allt närmare,

[53:58] [men] ingen annan än Gud kan dra undan [slöjan] som döljer den.

[53:59] Förvånas ni över dessa ord

[53:60] Skrattar ni [belåtet] i stället för att gråta,