Qaf

[50:1] Qaf. VID denna ärorika Koran!

[50:2] Men [om denna gåva som de borde ta emot med tacksamhet säger de att] de finner det märkligt att en varnare kommer till dem ur deras egna led; och de som förnekar sanningen säger: "Detta är besynnerligt!

[50:3] Skulle vi, sedan vi dött och förmultnat, [uppstå till nytt liv]? En mycket osannolik återkomst!"

[50:4] Vi är väl medvetna om att jorden bryter ner och löser upp [människornas döda kroppar], och Vi har en bok [där allt står skrivet].

[50:5] Men när sanningen nu har kommit till dem förnekar de den, och så har de råkat i [fullständig] förvirring.

[50:6] Ser de inte över sig himlen som Vi har byggt och utsmyckat, och där inte den minsta reva kan upptäckas?

[50:7] Och jorden som Vi har brett ut och sänkt ned i den fast förankrade berg och där Vi låter sköna växter av alla slag spira

[50:8] [Allt detta] bör öppna [människornas] ögon och tjäna till påminnelse för dem av [Våra] tjänare som vänder åter [till sin Herre] i ånger [över sina synder].

[50:9] Och med [Vår] välsignelse sänder Vi ned regn från skyn och låter med detta trädgårdar växa upp och [fält med] brödsäd

[50:10] och höga palmer med täta klasar av dadlar

[50:11] för [Våra] tjänares försörjning. Så skänker Vi liv åt död jord [och] så skall Vi låta er stiga fram [till nytt liv].

[50:12] Före dem [som nu förnekar uppståndelsen] förnekades den av Noas folk och folket i Ar-Rass och [stammarna] Thamud

[50:13] och Aad och Farao och Lots bröder

[50:14] och de som befolkade [Madyans] skogklädda dalar och Tubba`s folk; alla kallade de sändebuden för lögnare och så gick varningarna Jag gav dem i uppfyllelse.

[50:15] Har den första skapelsen tröttat Oss? Nej, ingalunda! Men [omnämnandet av] en ny skapelse gör dem förvirrade.